Hon såg på världen genom den lilla fönstergluggen.

Hon såg på världen genom den lilla fönstergluggen. Hon frös. Där ute såg hon människor leva sina liv, i glädje och trygghet. Kärlek. Ingen såg henne. Hon gled ner på golvet. Väggarna omkring henne verkade komma närmare och hon hörde röster, röster som skadade henne. Sa att hon aldrig skulle komma ut. 

Ibland hördes det knackningar på den grova och omsorgsfullt låsta dörren. Människor hade försökt bryta sig in för att befria henne men det var omöjligt. Till sist hade hon själv också gett upp och nu hade hennes vilja att komma ut nästan försvunnit. För hur skulle det gå till? Det fanns ingen som kunde vinna över de tjocka stenväggarna som omgav henne.

Utom en. Men han var antagligen långt borta nu.

Hjärta

Ni vet när man far någonstans och tänker ”Jag ska bara vara där en stund” men det slutar med att man spenderar hela kvällen där, bara för det känns så tryggt och bra. Extra familj ❤