Lite sönder men det är okej

Är återigen i en sådan situation då jag har så mycket jag borde göra att jag inte gör något alls. Låser mig. Jag borde skriva en kultur-uppgift, jag borde göra dokumentationen, jag borde städa minst två rum som båda ser ut som en bombad klädfabrik och jag borde fixa lite matematik. Istället sitter jag och ser en film och löser japanska korsord (rutmönster, INTE korsord på japanska som de flesta tror först…).

Är lite småsönder. Hur man nu ska tolka det, vet inte riktigt själv heller. Det är både bra och dåligt.

Så har jag skrivit lite igen, fast en annan historia nu. Eller kanske det är samma, man vet aldrig. Vips så har jag kanske förenat de två texterna och så hör de till samma berättelse. Jag tycker om att skriva. Det funkar lite bättre för mig än dagbok. Mina känslor och drömmar och tankar kommer ut så mycket tydligare i en fiktiv text än när jag skriver rakt upp och ner hur det är. Sånt är bra också, det är bara inte alltid så lätt att säga vad man menar utan att använda fantasi-berättelser.

Att skriva är terapi för mig. Då jag själv vill, alltså. Skolarbeten är bara tråkiga. Då är jag aldrig motiverad att skriva. Skrivandet i kombination med att få ur sig sina funderingar och önskningar, det är något av det bästa som finns. Jag behöver inte tänka på att en mening kanske inte är grammatiskt korrekt eller om mina stycken är för långa. Det finns ingen som granskar min text och säger att någonting är ologiskt eller konstigt. Jag kan skriva precis vad jag känner och vill och ingen kan vara emot det. Det är då det blir roligt och skönt att skriva och då blir också texterna bra.

Nu ska jag återgå till att gömma mig från omvärlden. Och tänka på saker och ting. Som jag sa, jag är lite sönder. Men ni vet, ibland måste man ta isär något för att kunna laga det och göra det helt igen. Så det är okej.

När han såg henne där på bryggan fylldes han av en obeskrivlig glädje. Han visste hur mycket hon saknade honom. Han saknade henne ännu mer.

Jumalan pikkutyttö.

Annonser

Ledig morgon

Har ”självstudier” i matematiken så jag behöver inte vara på lektion. Borde använda morgonen till att fara till gymmet men tror jag skippar det. Lata jag.

Något jag helt glömt att göra är att ladda upp bilder från den iskalla photoshooten. Behövde bilder till dokumentationen för klänningen jag sydde tidigare. Så här är några av de vi tog, en iskall måndag morgon utanför stan.

Amelie fotade och Ida gjorde hår och smink 🙂 Tack för det.

Nu är jag nog lite störd på hur bussarna går här. Börjar 12.45 men måste ta en buss som är där en hel timme före. Men jag tröstar mig med att det bara är en lektion och så får jag fara hem igen, och jag kan ju ta med en bok eller sitta och skriva eller något annat trevligt 🙂 Så inte lider jag egentligen. Bra start på veckan säger jag!

Och så tycker jag att det skulle kunna bli minusgrader och en massa snö så det blir lite julstämning här snart.