Hade tänkt skriva om den underbara kväll jag hade igår och hur otroligt lycklig jag är idag. Men jag konstaterar att det går inte att skriva på bloggen så nån förstår. Så nån förstår hur fantastisk min Pappa är. Hur det känns som att livet tar en ny vändning. Det känns som att jag gått omkring och hållit andan och nu kan jag äntligen slappna av. Slappna av i den vetskapen att Han finns. Att Han, som har skapat universum, tänker på mig och älskar mig som en prinsessa. For better or worse.
Det finns fortfarande saker att reda ut, sånt som måste bort. Saker jag inte förstår. Men jag har äntligen fattat det viktigaste och det känns så ofattbart, otroligt, hoppa-upp-och-ner-och-inte-veta-vad-man-ska-göra-med-glädjen-underbart! Skratta och gråta på samma gång. Fjärilar i magen. Glass och solsken. Rosa moln. Piano och cello. Jag vill hitta en äng och bara springa omkring på den. Härja, skratta, vara fri. Med Honom<3 Haha, sa ju att det inte går att få ner något sammanhängande här!
Vet inte hur jag ska sluta nu. Jag har liksom ingen slutpoint. Men alltså Jesus! Världens bästa ❤ Ingen religion, utan en relATion. Mitt Lejon.