Today was a good day

Den som känner mig vet att jag älskar film. Det är något av det bästa jag vet. Jag har en liten, inte-så-hemlig dröm att någon gång få vara med i en riktig storfilm. Nåja, anyhow, så diggar jag film. Jag intresserar mig inte bara för att se dem, utan också för hur de görs. Jag menar, fatta vad mycket jobb det är att göra en film. Hur många människor har inte slitit och jobbat för att få t.ex. Harry Potter att bli som den blev? Hur många timmar har det inte gått åt att förbereda, träna, filma, editera?

En film behöver alltid ett manus. Idag har jag fått lära mig hur man skriver ett bra filmmanus. Okej, jag är ju inte en expert efter en dag, men grunderna har jag lärt mig. Och jag kan säga som så att kände mig så hemma där. Film, teater, skådespel, historier, det är liksom min grej. Hoppas jag alltid får ha det i mitt liv, för det är så fruktansvärt roligt!

Parentes: Ska på audition för en ungdomsmusikal om två veckor. Och audition för Mamma Mia är inte heller långt borta. Iik!

20130907-224140.jpg

20130907-224236.jpg

Nu ska jag sova efter en mysig barnvakts-episod och så fortsätter manus-kursen imorgon!

Annonser

En liten text.

Har skrivit detta under en modda-lektion för några veckor sedan. Som en uppgift alltså. Texten skulle delas in i tre stycken, vilka skulle börja med:

1. Det blev tyst när han/hon gick…

2. Klockan slog tolv…

3. Hon/han förstod nu…

 

Det blev tyst när hon gick in i salen. Alla stirrade på henne. Orkestern avbröt sig mitt i ett stycke och servitörerna stod stilla. Ingen kunde tro att det var hon. Hennes hår var slitet och klänningen trasig. Hennes bara fötter var blåfrusna och hon var genomblöt av regnet utanför. Sakta började hon gå genom den stora salen. Det var fortfarande tyst och hon stirrade ner i golvet.

Klockan slog tolv. Midnatt. Hon hade vandrat en lång väg och hon var utmattad. Men ändå fann hon styrkan att fortsätta gå. Kungen kom emot henne. I mitten av salen möttes de och han såg på henne. Själv vågade hon inte möta hans blick. Hon hade ju rymt ifrån honom. Hon ville säga hur ledsen hon var men hon vågade inte tala. Kungen lyfte hennes huvud och såg henne i ögonen. Han var inte arg. Han saknade henne. Kärleken han hade för sin dotter var oändlig. Tårar började leta sig upp i hans ögon och han viskade: ’’Välkommen hem’’

Hon förstod nu hur dum hon hade varit. Hon insåg att han aldrig hade slutat älska henne. Att hon visst var värd att vara hans dotter. Hon hade inte vågat lita på att han skulle släppa in henne igen efter vad hon hade sagt åt honom. Men här stod hon nu, med smutsiga, trasiga kläder i hans armar. Tryggheten och styrkan i hans famn lät henne veta att han aldrig tänkte låta något komma mellan dem igen.

Kärleken var oövervinnerlig.

Läraren läste bl.a. upp den här texten för resten av klassen idag. Känns väldigt knäppt att höra sin egen text läsas av någon annan. Borde jag säga att då hon hörde den första gången så fick jag ett ”Wow”.