Vardag.

Hur i allsin dar ska man lyckas få ordning på allt? Slutarbete hit, slutarbete dit. Äta (eller inte) sova (lite) och leva (vet inte riktigt…).
älskar dig…
Idag lyckades jag klippa hål i min drapering. Blev tvingad att flytta ett veck så nu är klänningslivet osymmetriskt. Great.

Älskar dig

Heja heja. Sy lite till, gå hem, kollapsa, kanske umgås lite med någon annan (vem då?).

Hallå.

Men idag var en bra dag ändå. Stack iväg på teater igen! Denna gången var det pjäsen ”Kappan” på Amos-scenen som stod för underhållningen. Väldigt random pjäs om en vanlig, tystlåten banktjänsteman som tyckte om potatis. Samhällskritik och självironi i mängder och massor. Sanslöst kul! Och vilka skådespelartalanger! 6 personer, tusen olika karaktärer. Kläderna runt scenen. Blixtsnabba byten. Klara blickar och en otrolig närvaro. Vill lära mig.

Har du någon gång känt att du har en massa drömmar och saker du vill göra, och allt du får är att se hur människorna runt dig gör precis allt det, medan du bara får stå brevid och se på? Som att andra människor lever ditt liv? Om inte, var glad, för det är en mardröm.

Jag är här.

Men snart är det sommar. Då ska denna lilla alv dansa i gräset på midsommarafton och inte tänka på något annat i hela världen. Bekymmersfri, i vetskapen om att pappa Gud alltid är vid min sida. Han som har planterat drömmarna i mig, han som vet hur jag mår och som alltid gör allt för att få mig att se. Han som alltid dansar med mig.

Älskar dig för alltid.

Skola skola skola

Min Contigo-mugg har äntligen kommit! Tjohoo! Tänk att en sån liten sak kan göra mig så glad. Fånigt va. Men titta så fiiin den är!

Nu bli slutarbetesröran lite roligare, med kaffe eller te (namm) nära till hands.

Slutarbete ja… Hjälp. Det går framåt, det gör det. Kanske lite för långsamt för att jag ska vara lugn, men är det inte alltid så? Vilken studerande har inte stressat över sitt examensarbete?
Det här sysslar jag med idag:

Användbar proto. Drapering i mängder. Det här är halva bakstycket. Jisses så det går en på nerverna att drapera! Och det tar länge! Men det blir så fint. Man vill alltid ge upp halvvägs, men när man är färdig ser man att det verkligen är värt allt jobb.

Nu ska jag fortstätta hela långa dagen. Wish me luck!