Djungelvrål och vårskrik

Vååååååår!! Det har varit en väldigt bra vecka. Snabbvisit i Tallinn på onsdag, tjejkväll på torsdag och det bästa av allt; teater igår. Djungelboken på Svenska Teatern var helt fantastisk! Jag kämpade mot tårarna redan halvvägs in i första sången. Hela det där stället har någonting som jag inte kan sätta fingret på, men som får mig att aldrig vilja gå därifrån. Jag njuter varje gång jag är där. Igår var inget undantag! Musiken, färgerna, dräkterna, skådespelarna och deras karaktärer…det fanns inget som inte gick hem!

Drömmar, drömmar, drömmar. Att en gång få stå där och sjunga, dansa, berätta historier. Sånt som berör.

Jag har väldigt lätt för att sätta mig in i olika karaktärer. Förstå och känna som de gör. Och jag kopplar ihop dem med andra saker, utanför scenen. Jag skulle vilja vara som Bagheera, den kloka pantern som alltid vet vad som är rätt och som inte är rädd för att be om hjälp, ens av oväntade källor. Baloos poetiska egenskaper skulle gärna få smitta av sig.

Jag kände mest igen mig i Mowgli. Jag kan komma överens med de flesta, men hör inte riktigt hemma nånstans. Vi älskar våra hem, men… ”djungeln kväver mig, jag kan inte andas”. Det ställe han kallade för hem började vända sig mot honom och han ville inte stanna där. Men Mowgli övervann ändå sin fiende och hittade hem till sist. Jag gömmer mig fortfarande för den där stora tigern som smyger där ute, ryter och skrämmer mig ibland. Och jag vet inte riktigt var mitt hem är.

Livet är så förvirrande ibland. Ena dagen är det bara ett enda djungelvrål och nästa bubblar ett underbart vårskrik upp ur mig. Ibland är de två ett och samma.

En sak vet jag, och det är att tigern inte kan vinna över mig ändå. För jag har det enda han är rädd för, det enda han inte förstår sig på.

Eld.

 

Annonser

Premiär, rosor och hemlig kärlek.

Gårdagens premiär gick strålande bra. Jag är så nöjd och stolt över att få jobba med såna underbara människor. Vi har jobbat som små ekorrar, skrattat, ropat, lekt, varit frustrerade, trötta och ibland bara omotiverade. Men det är sånt som hör till och det har varit värt det. Vi har lyckats jobba igenom allt och majoriteten av vår tid har vi bara njutit! Och inatt har jag dansat som aldrig förr. Nästan till gryningen. Jag älskar teater.

Nu njuter jag av de vackra små rosorna jag fick av mamma och pappa igår, äter choklad, gråter till filmen Tristan + Isolde, och förundras över hur något så simpelt som blommor kan beröra så mycket.

20140308-180431.jpg

”Love is made by God. Ignore it and you suffer as you cannot imagine.”
– Isolde