Hon såg på världen genom den lilla fönstergluggen.

Hon såg på världen genom den lilla fönstergluggen. Hon frös. Där ute såg hon människor leva sina liv, i glädje och trygghet. Kärlek. Ingen såg henne. Hon gled ner på golvet. Väggarna omkring henne verkade komma närmare och hon hörde röster, röster som skadade henne. Sa att hon aldrig skulle komma ut. 

Ibland hördes det knackningar på den grova och omsorgsfullt låsta dörren. Människor hade försökt bryta sig in för att befria henne men det var omöjligt. Till sist hade hon själv också gett upp och nu hade hennes vilja att komma ut nästan försvunnit. För hur skulle det gå till? Det fanns ingen som kunde vinna över de tjocka stenväggarna som omgav henne.

Utom en. Men han var antagligen långt borta nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s