Utan sammanhang.

Regnet öste ner. Vätte hennes hår och sköljde över hennes ansikte. Regnet var kallt. Hon stannade. Hela hennes kropp värkte och hon hade svårt att andas. Vinden ven i träden och ibland var det som om den viskade ord. Ord som gjorde allt för att skada henne. ”Du är inte värd nåt. Du har rymt, nu kan du aldrig återvända. Han vill inte ha dig. Han vill inte ha dig.” Förut skulle hon ha slagit bort såna tankar för att de inte innehöll ett uns av sanning. Men nu trodde hon fullt på dem och hon höll med vinden och insåg att det var sant. Hon kunde inte gå tillbaka. Hon visste inte ens var hon var. Och vem skulle leta efter henne? Paniken växte och hon föll ihop under en stor gran. Regnet fortsatte att falla och sakta föll hon i sömn medan den iskalla rösten fortsatte viska: ”Han vill inte ha dig.”

Det här med att få ihop nåt sammanhängande… Går inte så bra 😛

Kan ju tillägga att det nog ordnar sig för henne, har bara inte kommit fram till hur och när osv… 🙂

Annonser

3 thoughts on “Utan sammanhang.

  1. amelii skriver:

    Fortsätt skriva ❤ man känner texten i hela ens själ. Du är grym och jag är fortfarande till mig över att jag inte fattat förr att du är en skrivare. Syskonsjäl ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s